Jambo! Vi heter Caroline Starborg och Linnéa Nyrén och det är dags för oss att berätta om några dagar på resan, närmare bestämt den första tisdagen och onsdagen!
Tisdagen började med ett besök på Tumbi Secondary School, som är en gymnasieskola med blandat flickor och pojkar (på måndagen besökte vi Kibaha Secondary School som är en pojkskola). De visade oss runt på området, vi fick lyssna på tal av deras rektor och hälsa på alla trevliga elever. Precis som på måndagen hade vi även en ”coffee-break”, där vi bland annat fick smaka på kakor som några av eleverna sålde på skolområdet.
De flesta klassrummen på skolan var stora med många rader av bänkar. Klassrummen har oftast inga dörrar och inga fönster, vilket gör att man hör allt ljud från omgivningen. Längst fram har de en griffeltavla och de skriver med en vit krita, likt det som användes i Sverige förr. Under besöket på Tumbi Secondary School fick vi vara med korta stunder under olika lektioner, till exempel besökte vi en entreprenörskapsklubb och en klass där lärde sig om bokföring. Precis som på alla andra ställen var människorna supertrevliga och snälla, och de välkomnade oss med öppna armar.
Efter besöket på Tumbi Secondary School åkte vi tillbaka till hostellet för att äta lunch. Vid varje måltid under hela resan fick vi ris i olika former, men annars kunde det variera mellan olika rätter som t.ex. pizza, tanzaniansk hamburgare, kycklingspett, fisk etc. Det fanns alltid något som passade och vi gick inte runt hungriga, dock var vi alla ganska trötta på ris när vi kom hem... Efter lunchen blev vi upphämtade för att åka och besöka några olika lokala entreprenörer. De första vi besökte färgade olika slags tyger och sålde armband, kläder, skor och väskor. De var väldigt trevliga och visade oss hur de gjorde när de färgade och hur resultatet kunde bli. Många av oss hittade saker vi tyckte om, så det blev många beställningar för dem att tillverka. Något som chockade oss väldigt mycket var att det mitt under deras presentation av produkterna plötsligt kom 15-20 kor gåendes på gatan, helt fria. Vi tyckte såklart att detta var konstigt, men de reagerade inte nämnvärt då det är väldigt vanligt att djur går helt fria i Tanzania.
Hos de andra entreprenörerna blev vi välkomnade med sång och dans, vilket var väldigt roligt! Dessa entreprenörer tillverkade och sålde olika slags tvålar och andra hälsoprodukter. Man kunde t.ex. använda en produkt för att lindra huvudvärk genom att bara smörja den vid tinningen. Även här visade de oss hur de tillverkade sina produkter, vilket var väldigt intressant att se!
Att vi kommit dit fångade uppmärksamheten från många av den lilla byns invånare, och det dröjde inte lång tid innan ett stort antal barn blygt stod vid ett staket lite längre bort och betraktade oss från avstånd. Snart blev de lite modigare och började komma in och hälsa på oss. Det var barn i alla åldrar, men gladast blev dem när de hittade en fotboll och flera av oss började spela fotboll och leka med dem, vilket var mycket uppskattat. Många ville även vara med på selfies, och när det sedan var dags för oss att fortsätta vidare stod de kvar och vinkade hejdå åt oss.
Efter ett snabbt stopp på hostellet för att fräscha upp oss och byta om så blev vi upphämtade för att åka hem till en av lärarna som heter Celestina. Hon är även en av de lärarna som ska besöka oss i Sverige i mars! Hos Celestina blev vi bjudna på jättegod mat och det dansades och sjöngs. Vi tänkte att vi skulle visa de något typiskt svenskt och sjöng och dansade små grodorna, varpå de berättar att de har exakt samma låt och dans fast på swahili! Då insåg vi att det kanske inte var så svenskt som vi faktiskt trodde. Hela kvällen var trevlig och vi hade väldigt roligt! Väl tillbaka på hostellet packade vi i ordning det sista inför morgondagen för då skulle vi besöka barnhemmen, något vi alla hade sett fram emot länge!
Onsdagen började, liksom alla andra dagar, tidigt på hostellet med frukost. Efter frukosten åkte vi för att besöka Kibaha Girls Secondary School, ett gymnasium för endast flickor. Väl där välkomnades vi till rektorns kontor, där vi fick höra lite om skolan och såklart skriva i gästboken. Sedan fick vi en liten rundtur på skolan, och vi fick även besöka några olika klasser. Alla flickor var exalterade över att ha oss där, och de var väldigt fascinerade över oss och våra liv. De ville höra om allt från våra familjer, vad vi gjorde på fritiden, vilken religion vi trodde på och så vidare. Efter de snabba visiterna i klassrummen var det återigen dags för en ”coffee-break”.
Sedan var det dags för oss att äntligen åka till det första barnhemmet! Tillsammans med några av flickorna från skolan stuvade vi in oss i en minibuss och åkte mot Shalom, det fattigaste av de två barnhemmet vi skulle besöka under dagen. Väl framme vid barnhemmet möttes vi av ett tiotal barn som alla var glada att se oss. Något som chockade oss lite var att barnen både var väldigt mycket yngre och mindre än vi hade förväntat oss, inte ett enda var över sju år gammalt och de flesta till och med ännu yngre. Efter att vi hade hälsat på barnen fick vi en rundtur på barnhemmet. Det var väldigt litet, endast tre små rum som ett tiotal barn och några vuxna delade på. De hade inte sängplatser till alla, så många av barnen sov på golvet. Köket fanns utomhus i ett litet skjul, toaletten/dasset likaså. Barnhemsföreståndarinnan berättade för oss att barnhemmet var mycket fattigt och att de sällan hade pengar så att det räckte. Hyran för det lilla huset var egentligen mer än hon kunde betala, och ibland hade hon inte ens nog med pengar kvar för mat.
Efter rundturen började vi lasta av de gåvor vi hade med oss. Vi hade bland annat med oss kläder, leksaker och mat som några av oss hade varit till marknaden och köpt tidigare på morgonen. Barnen tittade entusiastiskt på men rörde ingenting. Vi undrade varför och fick som svar att de inte fick röra något innan barnhemsföreståndarinnan hade välsignat och tackat för alla gåvor och oss. När detta var gjort började barnen genast plocka upp allt som fanns i väskorna vi hade med oss. Många av barnens ögon lyste av glädje, de hade nog aldrig sett så mycket leksaker i hela sitt liv! Några av favoriterna av det vi hade med oss var fotbollarna och såpbubblor, något som de aldrig hade sett förut. Förutom leksaker och mat hade vi även med oss läskflaskor till barnen, då det är en lyx de aldrig har råd med annars. Något vi blev väldigt rörda av var att många av barnen var otroligt givmilda och ville ge av läskflaskorna till oss, de ville att vi alla skulle få ta del av vad som för dom är en väldig lyx!
Efter att ha lekt med barnen en lång stund var det dags för oss att åka tillbaka till hostellet för att äta en sen lunch. Det kändes väldigt vemodigt och jobbigt att lämna barnen på barnhemmet, men vi fick försöka trösta oss med att vi förhoppningsvis hade gjort deras liv lite lättare åtminstone för en stund. Efter lunchen åkte några av oss återigen till marknaden för att handla mat till det andra barnhemmet. Vi handlade många kilo bönor och ris, och även denna gång handlade vi med läsk till barnen.
Sedan åkte vi mot barnhemmet Buloma, det andra barnhemmet vi skulle besöka. Även på Buloma var barnen extremt glada över att vi kom, och många av dem tog ens hand och ville visa en vägen så fort man klev ur bilen. Vi lastade av gåvorna vi hade med oss, och även dessa barn behövde vänta på välsignelse och tack innan de fick röra. Barnen välkomnade oss även med en sång, och visade oss sedan husen. Buloma är inte riktigt lika fattigt som Shalom, och har även tidigare fått hjälp av bland annat Kvinnerstaskolan. På Buloma fanns ett flertal rum, och många av barnen sov i våningssängar. På gården har de även ett hus med en klassrumsliknande sal och ett litet skjul där några kor och getter bor. Även på Buloma blev bollarna vi hade med oss en favorit, och vi spelade en fotbollsmatch mot de flesta av barnen. Efter att ha lekt med barnen ett tag började det bli dags för oss att åka tillbaka till hostellet, då kvällen närmade sig. När vi skulle åka följde många av barnen med ända till bilarna, de ville verkligen inte att vi skulle åka! På onsdagskvällen åt vi kvällsmat hemma på hostellet, vilket var skönt eftersom dagen hade varit väldigt känslofylld. Det var nog ingen som hade svårt att somna denna kväll!
Det var den första tisdagen och onsdagen på vår resa i Tanzania! Hoppas ni har tyckt att dessa två första inlägg har varit intressanta att läsa, och fortsätt gärna läsa vår blogg för fler berättelser från vår resa!
Ha det gott, Caroline Starborg och Linnéa Nyrén.
0 kommentar(er)
